När man pratar om vinproduktion brukar man oftast prata om två delar. Dels vinodlingen och dels själva vinframställningen. Till vinodlingen räknas allt arbete, inklusive skördandet, som görs i vingårdarna. För detta krävs kunskap, entusiasm och inte minst tålamod. Vanligtvis är de områden där vinodling sker belägna mellan 30:e och 50:e breddgraden på norra respektive södra halvklotet. Att odla vindruvor i områden där genomsnittstemperaturen understiger 10 °C är svårt.
Den årliga cykeln i vinodlingen brukar inledas med att man beskär skott från det föregående året vilket ungefär en månad senare följs av att man vid behov planterar nya. Sker vinodligen i de nordligare delarna på jordklotet sker detta mellan januari och mars. På de sydligare delarna börjar man vanligtvis inte förrän tidigast juli.
Under vinodlingens fjärde månad börjar man rensa bort vildskott och druvor som inte utvecklats tillräckligt för att under den femte månaden bland annat börja med vattenbesprutning och besprutning mot angrepp som skadar. Parallellt bedrivs ett arbete med att binda upp skotten.
Efter ett halvår i vinodlingsprocessen kan man ana färgen på de blå druvsorterna och det börjar snart bli dags att inleda själva skörden. Detta beror lite på temperaturen i det geografiska området där vinodlingen sker och vädret varierar dessutom från år till år. Variationen i väder och därmed kvaliteten är mindre i områden med varmt klimat. När det är dags för skörd avgörs också av druvsorten. Vissa druvsorter mognar långsammare än andra. Om man avser att använda druvorna till söta viner brukar man påbörja skördningen lite senare.
Den näst sista av vinodlingsårets månader brukar vara den då första frosten kommer, vilket får vinrankorna att tappa sina blad. Under den sista månaden kan förhoppningsvis beskärningen påbörjas. Beskär gör man bland annat för att optimera de kommande skördarna. Med rätt beskärningsteknik kan man få vinrankan att producera en massa sidoskott på sina huvudgrenar och efter några år producera många vindruvor.